Mera barnskryt

Detta är min senaste krönika i Magasin 24, Länsförsäkringars personaltidning.

Mina vänner tycker ibland att jag är tjatig när jag skriver om mina barn.
Jag brukar svara att det finns inget viktigare att skriva om. Kanske för att det finns inga andra människor som berör mig så mycket. Möjligen då det senaste barnbarnet, drygt ett halvår. Men han bor i Stockholm med sin mamma. Vi träffas inte så mycket. Jag möter honom mest i filmsnuttar som dottern skickar till min mobil och där jag kan se honm badas eller höra hur han gurglar och jollrar.

Men de egna barnen lever jag alltså med. De är alltid närvarande även om de är frånvarande.
Jag har börjat vänja mig vid att han som är 18 och han som är snart 20 på helgerna inte kommer hem förrän i gryningen.
Men de kommer i alla fall hem.
För det mesta nyktra och trevliga.
Om jag en lördagkväll ändå är orolig vad de håller på med ute i storstadsnatten så ringer jag dem.
De svarar båda hyfsat fort, även om det kan vara svårt att höra vad de säger på grund av hög musik och högljudda röster i bakgrunden.
”Du ska vara glad över att de har kompisar” brukar min kloka fru säga.
Och sönerna klagar sällan över att jag ringer. De säger inte att de tycker att jag bevakar dem.

Men jag minns en natt när jag flera gånger hade ringt till han som snart är 20. Han svarade inte trots upprepade försök. Men…. så ringde telefonen. Skönt, det var han, det såg jag innan jag svarade.
Men det inte alls sonen som ringde. I luren hörde jag en grov mansröst. Det var en taxichaufför som ringde från den dyra mobilen. Sonen hade tappat den i baksätet på taxin. Det var ju snällt av chauffören att han inte frestades stjäla den.
Så för 250 kronor fick mobilen åka taxi hem till sonens pappa.

Men de båda tonåringarna gör mig också glad ibland. 18-åringen trivs i skolan, är vetgirig och ger mig ständigt tips på intressanta länkar som han hämtar på olika sajter. Om du öppnar följande länk i datorn så får du en spännande och pedagogisk berättelse om jordens befolkningstillväxt: http://feber.se/video/art/198110/2011_blir_vi_sju_miljarder_mnn/

Och han som snart är 20 gjorde mig också väldigt glad häromdagen. Han tog studenten i våras, vet inte riktigt vad han ska göra sen, men har ändå varit duktig att fixa olika tillfälliga jobb.
Men han har längtat efter nåt fast. Och nu förstår jag att han har chans att göra karriär inom hotellnäringen. Han kom hem och berättade att han fått FAST JOBB som nattportier på Malmös nyaste hotell! Utan att vi visste det hade han varit på intervju och sen hade personalchefen ringt…..
Ett stort lugn spred sig i familjen. Och det bästa är kanske att nu vet jag i fortsättningen var han håller hus på nätterna.

Staffan Svenberg
staffan.svenberg@gmail.com