Semester med mera..

Min krönika i novembernumret av Magasin 24

När hade du semester senast?
Bestämde du själv hur länge du skulle vara ledig?
Felställd fråga kanske? Men ett stort amerikanskt företag gör så – alltså låter personalen ta semester när de vill.
Netflix i Silicon Valley är störst i världen på att sälja prenumerationer på Dvd-filmer.
Medarbetarna kan ta ledigt så mycket de vill, när som helst. Tidigare hade varje anställd, som på normala företag, ett visst antal semesterdagar per år.

Sedan började folk ifrågasätta modellen. De svarade ju på epost och funderade över jobbet och löste problem även när de hade semester.
Netflix bestämde sig för att enbart bry sig om resultatet av de anställdas arbete, inte hur mycket tid de lägger ned på det. De har en policy som finns
på internet. Kopiera och klicka på länken www.slideshare.net/sonnly/culture9090801103430phpapp02-1914140
Även om Netflixfolket tar ledigt hur de vill, måste de tala om för cheferna var de är och ta ansvar för att deras jobb sköts när de är borta.
– Vi har märkt att maximal frihet går utmärkt att kombinera med personligt ansvar, sa en av företagets chefer i engelska Daily Telegraph nyligen.
Fast invändningarna hopar sig. Vilka företag kan jobba som Netflix? Bara ”kreativa” IT-företag där folk ständigt måste ha nya utmaningar? Som kanske tycker det är roligare att jobba än att vara ledig?
Förmodligen kan man inte driva ett sjukhus, en hamburgerkedja eller ett gatukontor eller för den delen ett försäkringsbolag på samma sätt?
Men … alla företag vill väl ha självständiga och motiverade medarbetare? Så varför skulle man inte låta dem ta ansvar även för sin ledighet?

Det finns annat som hopar sig – till exempel vänner och arbetskamrater som inte läser tidningar på vanligt sätt längre.
Jag har en kontorskollega som bara läser nedladdade dagstidningar på sin ipad, den där surf- och läsplattan från Apple. Hans läsvanor är definitivt inget som landets tidningschefer skulle älska (eller så kanske de borde anpassa sig …).
När han sitter hemma vid frukostbordet öser han in müsli och yoghurt med högerhanden och manövrerar informationsflödet på den allt mer kladdiga pekskärmen med vänsterhanden.
En 24-årig IT-konsult på kontoret läser bara de tidningsartiklar som han får via mina twitterlänkar.
Han ska sluta snart för att starta eget och jag funderar allvarligt på att skänka honom en tidningsprenumeration som avskedspresent.
I detta läge är det trösterikt att ha en 11-åring som äter frukost i ett mindre hav av tidningsdelar, reklambilagor, ägghalvor, kaviartuber och marmeladburkar och otåligt ropar efter Sydsvenskans
C-del där sportnyheterna finns.
Staffan Svenberg
staffan.svenberg@gmail.com