En levande reklamfilm

Detta är min krönika i  Magasin 24, Länsförsäkringars personaltidning, december 2010.

Plötsligt dyker de upp och är som levande oredigerade reklamfilmer.
Jag tänker på vardagens entusiaster för Länsförsäkringar. Gemensamt för dem är att de alltid är så överraskade för att de blivit trevligt och personligt bemötta. Det säger en del om konkurrenterna.

Fotograf Leif Johansson

Häromveckan anlitade jag fotograf Leif Johansson för att ta bilder när Idolartisterna kom till Länsförsäkringar Skåne för att skriva autografer (se föregående sida).
Leif gillade uppdraget. Han hade nämligen precis blivit kund i så gott som allt detta bolag kan erbjuda. Det började med två bostadsaffärer. Med hjälp av Länsförsäkringar Fastighetsförmedling hade han och frun sålt en lägenhet och sedan köpt en större.
”Mäklaren var ett bra bollplank. Hon kände till allt om området där vi hade sett på en lägenhet. Det gjorde att vi snabbt vågade bestämma oss.”
Bostadsbytet gjorde att paret flyttade över alla sina bankengagemang från en av storbankerna. De såg också till att försäkringarna för bostaden och bilarna placerades i samma bolag.
”Hemsidan är toppen. Nu har jag koll på allt kring ekonomin och försäkringarna, både privat och i firman. Och det är så enkelt att flytta pengar mellan konton jämfört med hur det var i vår gamla bank.”
Slut på reklamfilmen. Hoppas Leif är lika nöjd efter första skadan och när han upptäcker att även den nya banken höjer boräntorna ibland.

Mina två äldsta söner är också kunder i banken. Fast de bryr sig nog inte om vilken bank som farsan fixat åt dem. Bara att det funkar – alltså att det finns pengar på kortet när de går till bankomaten.
Jag är imponerad över hur duktiga de är på att dra in pengar. Den äldste är servitör och konferenshjälpreda på ett av stadens fina hotell. Och både han och brorsan jobbar av och till i ett bemanningsföretag. Under de senaste veckorna när snön vräkt ned över Skåne har de varit ute på nätterna och saltat och skottat.
De har gått 10 på kvällen och kommit hem med frostbitna och rosiga kinder först när det ljusnat.
Sedan har de sovit länge.

Den minste, 11-åringen, bekymrar sig ännu inte om pengar eller snöskottning. Det viktigaste för honom är att hans elgitarr är stämd. När hans morfar nyligen fyllde 70 sjöng han till eget ackompanjemang Eric Claptons oemoståndliga Tears in Heaven, alla verserna.
Intet öga var torrt, som det brukar heta.
Visst känns livet bra när man är stolt över sina barn!