Små barn som överraskar stort

Min krönika i Länsförsäkringars personaltidning Magasin 24, oktober 2010

 

ERLING Alvar Ornette kommer möjligen att överraska en nyfiken omvärld när han växer upp.
Alltså, varför heter han Ornette?
Jag kan avslöja att det enkla skälet är att hans mamma, som är jazzmusiker, har den amerikanske saxofonisten Ornette Coleman som en av sina stora idoler.

Erling Alvar Ornette är mitt tredje barnbarn. Söndagen efter riksdagsvalet döptes han av en tillkallad präst på en vacker kulturhusbakgård på Söder i Stockholm med utsikt över Globen.
Alla  släktingar var där – föräldrar, halvsyskon, en moster, mor- och farföräldrar, åldriga gammelmorföräldrar, min fru som kallar sig plastmormor och några till. Tillställningen ackompanjerades av inspelad musik av nämnde Ornette Coleman.
Erling Alvar Ornette, drygt 4 månader, jollrade belåtet inför all uppmärksamhet.

Nu något om mina två andra barnbarn. Oscar, 6, har precis börjat i en ”O-klass” i en friskola på Kungsholmen, fortfarande Stockholm. Han gillar inte riktigt situationen, han är förbannad på att han inte har några läxor.
Vadå skola?
Hans äldre bror Wilmer överraskar med att han snabbt blivit duktig tennisspelare. Hans mamma har anmält sig till en vuxenkurs på banan bredvid för att hänga med.

Ett annat överraskande barn i släkten heter också Oskar (fast alltså stavat med ”k”). Han är en 11-årig son till min äldre bror som gifte om sig med en dirigent för sådär 15 år sen.
Jag träffade Oskar dagen före valet. Jag var under valrörelsen inblandad i många politiska diskussioner med släktingar.
Men den tuffaste matchen gick jag mot Oskar. Han var som en snabb ”skjutjärnsjournalist”:
– Vad ska du rösta på?
Jag förklarade att det nog skulle bli folkpartiet.
– Folkpartiet, varför då?
Jag svarade att jag tyckte de hade bra åsikter om skolan och att de gillade fri företagsamhet.
– Men dom gillar ju kärnkraft, gör du det också?
Jag svarade lite aningslöst att ja, det gjorde jag, och fick mig då serverad en detaljerad föreläsning om den komplicerade kärnkraftsavfallsfrågan.
På flera punkter fick jag tyvärr finna mig i att inte kunna bemöta denne välinformerade 11-åring.

Hans föräldrar är stolta över honom, kanske inte precis för hans politiska intresse. Deras ögonsten har just rekryterats till gosskören i Adolf Fredriks Musikklasser, för övrigt också i Stockholm.
I påskas var Oskar och hans gossvänner på konsertturné i Frankrike.
Jag frågade honom vad han ska göra när han blir stor.
– Jag ska bli kirurg som farsan, musiker tjänar alldeles för lite!

Staffan Svenberg
staffan.svenberg@gmail.com